Vilken aktivitet...

Då är den lille o spelar fotboll, vilket han gör två gånger per vecka. Få se om han ska fortsätta med det då vi flyttar hemåt. Någon aktivitet får han allt lov att välja. För det räcker ju nästan med en med tanke på att spelar man ex. fotis idag (skiljer sig en hel del från när jag var liten på 80-90 talet) minst två ggr/vecka och sedan oftast matcher på helgerna. Ska han dessutom hålla på med motocross vilket han gör så är nog "aktivitetsbiten" avklarad. För dem som inte är mer insatta i motorsporter så kan jag berätta att det är träning som heter duga o de blir svettiga av det. Det är lite lika som att tro att ridning är bara "att sitta på hästen o åka" medan vi som håller på med ridning (har hållit på) inser vilken muskelsport det är. =)

Hm, kanske introducera ridning för grabben? Stallet, ängarna o ridplanen står ju o väntar. Häst åt mamma o ponny åt barna? :)

The spanish boy

Ha,ha inser nu att denna blogg ser bedrövlig ut

Tycks ju bara få nerskrivet nåt då det händer nåt extra. Så rubrikerna här ser ju onekligen inte så bra ut... ;) Nå, ni förstår att det går nog bra däremellan inläggen så bra att det inte är nåt att skriva om. Nej ska ta mig i kragen så fort vi kommer hem från detta land (detta hus) så internet sku fungera lite bättre så ska jag uppdatera oftare. Men kan inte sticka under stol heller med att hans diabetes INTE varit lätt precis. På grund av hans ringa ålder. Han har knappt lärt sig känna av insulinkänningar och då vi gissar tillsammans var blodsockret ska vara (högt eller lågt) så har han ingen "känsla" what so ever!! NOT VERY EASY. =(

Dubbeldos levemir!!!!

Har precis smitit in i sovrummet med laptopen o hör med skräckblandad förtjusning hur far i huset styr och ställer ihop ett kvällsmål åt de suktande ungarna. Där är speciellt en liten kamrat som gärna  testar pappas gränser. Jag räknar, det gör inte han. Ni vet ställer såna där fåniga ultimatum " om du inte kommer hit nu före jag räknat till tre.."

 Är inte ofta som det inte är jag som står där och fixar och trixar. Samma gäller lillemansinsulingivning, har jag märkt. Fast jag tänker att vi båda liksom ska dela på det där insulin-grejset så är det likt f-bannat alltid jag som står där och trynar i hans väska o sticker honom. Varför är det så?

 Tänk att bara slå sig ner på soffan och greppa efter en trädgårdstidning och leka osynlig. Bara vara publik. Smälta in i tapeten (inte för att det finns tapeter i detta hus).

JAHAPP, i skrivandes stund så ropar maken från köket "älskling, inte har du väl gett levemiret? (det långtidsverkande insulinet) Jag: Jo! Jag sade ju det åt dig (o skrev in det i hans häfte)! Han: Oh, shit!!"Helt otroligt att precis då jag skriver om att ge bort lite av mitt "kontrollbehov" så händer det.Gossen får dubbeldos långtidsverkande insulin!!! Otroligt. Så var den natten fullspäckad med program. Jag menar detta innebär nu att sätta i honom extra kvällsmål inför natten och vakta så hans blodsocker inte sjunker för lågt. Gulp.

Så kom halsbandet.. =)

YESS! 

Halsbandet kom med mofa från Finland. Tusen tack till alla som till har hjälpt. 

Tyvärr var det dock jätte svag kedja o på tok för lång, så den brast redan första dagen i skolan. Tur att han inte tappade bort det dock. Nu har morfar lovat att han ska ge bort sin järnkedja från hans dödsbricka som han tilldelats i armén för många herrans år sedan.. 

=) 

Så vi e glada!