Ja! Lucy nästan klar diabeteshund!

Känner att min energi sakteligen håller på att återvända, så kanske jag tar tag i mina vilande bloggar inom en snar framtid, vem vet. Tänkte i alla fall dela med mej av att vår Lucy, vorsteh har nu gått klar sina hypokurs o ska nu i ett halvårs tid göra markeringar varje dag på vårt lilla hjärta då han har lågt blodsocker (o råkar han inte ha det, så har vi lappar i frysen med hypolukt som används). Hon sköter sig jättebra förutom nätterna då hon gärna sover gott. Så den biten måste vi ännu kämpa med! Men vi är otroligt glada över att hon klarat kursen med alla tester det innebär. 

Musslor..

7 månader sen förra gången den lilla gourmesmakaren fick denna delikatess. Han är den enda i denna familj som tycker det är gott, i alla fall i Spanien... håll tummarna ni att jag lyckats nu då och han är nöjd.

Att vakna 03 eller 04

Jag får börja med och ursäkta mej för min frånvaro. Det är så mycket på gång hela tiden så jag vet inte hur jag ska hinna. Lillebror mår rätt bra och jag tycker blodsockret inte kastar lika mycket som förut. Visst händer det misstag o plötsligt är det upp i 20, men rätt sällsynt. Det löper på i skolan för assistenten o vi hör mindre o mindre av henne. :) Inatt steg jag upp 04 istället för o3 ( har klarat oss länge nu med engång bs kontroll nattetid). Hörde dock på nyheterna här hur massor vanligare bröstcancer var hos nattvakande människor, där pratades det bla om att mellan var det 12-04(säker på 04) var det viktigast för kroppen att "få sova" för att inte störa den djupa sömnen som är så viktig. Så med det sagt ändrar vi nu från att ha vaknat 03 till att vakna 04! Går preciiiis lika bra. Mammas fotbollskille!

Uppdatering, personlig assistent

Hej och hå! 

Här var det ju längesen jag skrev nåt. Skärpning, harkel! 

En liten uppdatering kanske är på sin plats. Det lilla, han som fyllde 6 år i somras började skolan fär någon vecka sedan. Ett år tidigare ja. Eftersom han redan gått is kolan i Spanien tyckte vi att det sku bli ett tillbaka steg att gå tillbaks till dagis. Så till skolan åker han varje dag med "skolbussen" som han kallar öns taxir.  Det lilla har fått en personlig assistent på skolan som vi nu börjar höra mer och mer sällan av under dagen, vilket är ett positivt tecken! Det betyder då att hans blodsocker ligger rätt bra och hon bra klarar av att räkna kolhydrater till lunch och räkna ut insulinbehovet.

Vi fortsätter med pennor, eftersom assistenten just lärt sig dem sedan hoppas vi på en omnipod pump när de lanseras i Finland. Ett norskt bolag som tillverkar dessa o fördelen med dem är att de är kabelfria, alltså ingen slang som kan böjas och ställa till det med. 

Problemet varför de inte ännu lanserats i Finland är för att de saknar finsk språkig översättning. Men det är på kommande hoppas vi och ev. jkan det bli aktuellt för lilla R att delta i ett pilotprojekt nu i höst med dessa pumpar! Väntar så, inge kul att sticka honom hela tiden =(

När hopplösheten blir till vardag

 Får ursäkta för den oförvarnade långa pausen, blir lätt så här sommartid. :/

Vi var igår till vår barnläkare och tog två flugor i en smäll, vi gjorde den årliga kontrollen på det lillas hjärta (hade en akut myokardit endast 2 v gammal sedan dess kollas han upp med EKG, hjärtultraljud o blodprover engång per år) och diabeteskontroll och allt var fin fint!! Ett litet, litet läckage i vänster hjärtklaff men inget som inte räknas som normalt. 

Det som var nytt var att vi tog en held drös blodprov där bl.a. kolesterol, HbA1c-långtidssockret m.m alla prover vad bra!! Långtidssockret låg på 7 jämnt (alltså inom ramen)!! 

Fick cred för att jag sköter hans diabetes pedantiskt..."välvågat" (eftersom jag tar ner det med fart då det är högt, vilket är lite risky business o antagligen yrkesskada som sjukskötare) men efter mina år inom äldre omsorgen där jag sett defekterna av högt blodsocker så är jag rädd, jag erkänner! MEN man gräver sin egen grop därefter också...han blir svårare att lämna bort..när han jämnt är så "pressad" i sitt blodsocker. Man bör alltså ständigt vara där o fånga honom innan han dimper och mata honom med extra kolhydrater då han rör på sig. Nå, fick nu tillsagt att jag inte får ta ner honom riktigt så "snabbt" (is i magen, is i magen).

Nytt efter detta besök är att lilleman nu ska lära sig att själv sticka sig (femåringen..hade inte ens tänkt tanken) och att vi öppnat upp för en pumpdiskussion till hösten...

Å som bäst sitter vi i en sits där jag  inte kan arbeta eftersom det inte finns någon som vill ta hand om vår lilleman! Det går ju sådär.. med endast en inkomst till hushållet. Har hört att vissa kommuner i landet kan gå in och hjälpa, de kan erbjuda personlig assistent, närstående stöd eller dylikt?

Enda vi vet nu är att situationen är hopplös, ännu lite mer hopplös blir den av att vi bor ute på en ö varifrån man måste ta sig med färja och bil så resvägen till jobbet blir en timme åt båda håll. 

Jag och min lilleman är i enslag symbios och inget fel med det men det är ju inte normalt och ibland känns det som man dräneras på all sin kraft. Enda chansen för mig att dra mitt står till stacken är att jag hoppar in o jobbar inom vården på min mans semester. 

Nå, nu ska man inte klaga! 

Vi gråter tysta istället nattetid för att hopplösheten blivit till vardag. 

;)

Resa...

Imorgon bär det av till fastlandet..gäller verkligen att hålla tungan rätt i mun då man packar!

Jag menar så man får med alla lillemans grejer..ni vet extra blodsockerapparater, nålar för penna o för insulinpennor, insulin i kylförpackning och glucagonet givetvis!!

Somsagt hålla tungan rätt i munnen, fokusera. Är allting med för två veckors vistelse på fastlandet nu?!?

Jaha så ökar åter insulinbehovet i mängd o massor..plötsligt!

Söta öde. Nu är vi där igen.

Är det en tillväxtperiod eller vad..nåja, efter två dagar med höga bs toppar är det åter dags att inse att lilleman behöver mer insulin!

 Måste absolut höja levemir dosen (långtidsinsulinet) idag för lilleman. Igår kväll åt han vad han brukar gav så mycket snabbverkande humalog jag vågade såsom 2 E fick ändå ge 1 E till vid 23.30 tiden då blodsockret inte sjunkit som det borde, men döm om min förskräckelse då det låg på 22 kl 03!!! Fort 1,5 E humalog till och kl. 06 hade det bara sjunkit till 16,6! Då min mans kommentar redan löd:"oj, det var vågat." Han syftade på att ge "så pass mycket" snabbverkande mitt på natten "utan koll". O då kan jag bli lite arg, för att han å andra sidan är så feg att han inte vågar ge sådana mängder  och pojken sku ha fått ligga med  ännu högre bs hela natten (får bara vara glad över att det var min natt). Jag är mån om att så fort som möjligt få ner sådana bs nivåer (spec. efter att ha läst Annikas berättelse, kolla förra inlägget) och ställer gärna klockan så att jag kontrollerar tre timmar efter var han ligger, medan min man gärna duttar  på lite försiktig utan att "våga". SUCK.

Han har stått på 3,5 E levemir morgon o kväll (dvs. 7 E sammanlagt över dygnet). Men nu tänker jag ta o höja till 4,5 E för att undvika de höga topparna, så får vi se hur dagen går om det är på gränsen (om han blir för pressad) o jag hela tiden måste "hålla upp" honom med kolhydrater. 

Få se.

Vårt kök håller på o genomgår en liten "ansiktslyftning" med nya tapeter o stockväggar tas fram.