Hej!
Nu har jag då tänkt om jag kan fixa det här med ännu en blogg..
Den här bloggen ska handla om vår vardag med diabetes typ 1.
Lille bror R blev diagnostiserad diabetes typ 1 i Mars 2013. Vi bodde då i Madrid, då han plötsligt började kissa ner sig trots att han "varit torr" sedan länge. Speciellt nattetid. Det eskalterade på några dagar och jag insåg att något var verkligt fel då han gick och kissade det sista han gjorde före han lade sig för natten (dvs. vid kl. 20) så tog vi honom på toan vid 23 tiden (före vi gick och sova) och så kunde jag vara uppe vid 02 och konstatera att han kissat ner sig...men när han sedan ännu kunde kissa ner sig 3-4 ggr därpå samma natt, så började mina varningsklockor ringa!!
Där hade nog min sjukskötarexamen med saken att göra. Jag insåg i tid att allt inte stod rätt till och tog honom till akuten. Varifrån vi blev hemskickade engång (för då var blodsockret nog förhöjt men inte tillräckligt enligt dem.) Det var på en fredag, vi åkte hem mycket konfunderade men med en stark magkänsla att allting inte stod rätt till. Jag befarade diabetes i mitt inre men ville inte ta ordet i min mun. Vi åkte igen in på söndagen för att då bli inlagda med diagnosen diabetes typ 1.
Chocken var total. Jag minns hur mina tårar letade sig ner för kinderna så att lillebror tog tag i mina händer och tittade mig djupt i ögonen med sina bruna ögon "det är inte farligt mamma, gråt inte." Mitt lilla hjärta!
Eftersom lillebror har en hel historik som handlar om att han med nöd och näppe klarade livhanken endast fyra veckor gammal då han plötsligt blev dålig i en akut myokardit där samtliga svenska hjärtkardiologer var inblandade och alla möjliga undersökningar (ja, t.o.m kranskärlsundersökning) gjordes för att utreda orsaken, vilken aldrig blev uppklarad. Vi var då inlagda på olika sjukhus i Sverige och Finland en hel månad. Jag hade hoppats på att han skulle besparas...nu vet jag ju att det inte fungerar så..
SÅ VÄLKOMNA ATT FÖLJA VÅR VARDAG FRAM ÖVER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar