OMG ett blodsocker på 46 mg/dl (dvs.2,5)

Alltså hur man än står på huvud eller fötter så får man inte någon reda med det här blodsockret. När jag hämtade lillebror idag så gestikulerade hans spanska lärare att jag skulle vänta, hon hade ärende. 

Hon berättade då häpet att lillebror kommit och sagt åt henne att han kände sig trött..hon hade blivit till sig då han var blek, svettig och sluddrade. Hon hade gjort som det står på hennes instruktioner mätt blodsockret och till sin förskräckelse sett att sockret låg på 46 mg/dl (dvs. 2,5 mmol enligt nordiska mått, man tar dividerat med 18). Därefter hade hon sprungit till hans låda som är full av juice och kex och gett åt honom 200 ml juice, dvs. 20 gram kolhydrater= 2 portioner!! 

Mamma, mamma, mamma!! Mitt fel! Hade gett för lite mat med åt honom, ett stort päron (1 portion) men räknade inte med den gassande solen på rasten... =( 

ÖVERHUVUDTAGET när jag nu bläddrar tillbaka två veckor i hans blodsockerhäfte (där vi håller koll på vad vi ger för insulin, vad han äter och vad blodsockret är) så ser det mycket märkligt ut. För exakt sex dagar sedan så gav vi honom 2,5 enheter långverkande levemir till morgon och  natt (räcker 12h) och duttade på där emellan med korttidsverkande humaloget 2-3 E sammanlagt under dagen. Detta var iof mycket konstigt och tror att hans egen bukspottkörtel här spelade med oss och matade ut eget insulin ännu (för är längesen han har fått SÅ lite insulin). Men iallafall är vi alltså idag uppe i 5E levemir morgon o kväll (dvs 10E) O humaloget 7-8 E..okej, tror han har en förkylning på gång (då stiger ju behovet plötsligt massor) han låter aningen täppt i näsan men inte så att vi har behövt torka snor. SUCK. De här perioderna då det plötsligt stiger så här mycket.. behovet (borde ju alltså ha minskat endel om man tänker på att vi kom för 2 v sedan från ett kallare klimat hit till Spanien) så går ju lillkillen med högt socker!! DET HATAR JAG! JAG VILL INTE att han ska behöva gå med högt socker och hans inre organ tar skada!! Jag är mycket väl insatt i allt som faktiskt tar skada om man missköter sig. =( Men när det ökar så här drastiskt så kan man ju omöjligt plötsligt tänka " aha, ok, nu kräver han tydligen mera..ok han fick 2 E idag..hm  vad om jag sku trycka i honom 5 E idag? " Det har man ju ingen aning om, att han kräver ju så mycket. Utan man får bara stå på sidan och se med häpnad på hur hans socker inte alls reagerar på insulinmängderna. 

Första gången förra tisdagen som han fick sitta bredvid fotbollsplanen ombytt och färdig och bara till sin stora besvikelse se på storebror som spelade för att han själv inte kunde eftersom hans blodsocker vägrade sjunka!!! 

Men nu är vi alltså där då att vi är ganska bra "ikapp" blodsockret bara han får tillräckliga mängder mat.

När lilleman insjuknade i diabetes typ 1

Hej! 

Nu har jag då tänkt om jag kan fixa det här med ännu en blogg..

Den här bloggen ska handla om vår vardag med diabetes typ 1.

Lille bror R blev diagnostiserad diabetes typ 1 i Mars 2013. Vi bodde då i Madrid, då han plötsligt började kissa ner sig trots att han "varit torr" sedan länge. Speciellt nattetid. Det eskalterade på några dagar och jag insåg att något var verkligt fel då han gick och kissade det sista han gjorde före han lade sig för natten (dvs. vid kl. 20) så tog vi honom på toan vid 23 tiden (före vi gick och sova) och så kunde jag vara uppe vid 02 och konstatera att han kissat ner sig...men när han sedan ännu kunde kissa ner sig 3-4 ggr därpå samma natt, så började mina varningsklockor ringa!!

Där hade nog min sjukskötarexamen med saken att göra. Jag insåg i tid att allt inte stod rätt till och tog honom till akuten. Varifrån vi blev hemskickade engång (för då var blodsockret nog förhöjt men inte tillräckligt enligt dem.) Det var på en fredag, vi åkte hem mycket konfunderade men med en stark magkänsla att allting inte stod rätt till. Jag befarade diabetes i mitt inre men ville inte ta ordet i min mun. Vi åkte igen in på söndagen för att då bli inlagda med diagnosen diabetes typ 1. 

Chocken var total. Jag minns hur mina tårar letade sig ner för kinderna så att lillebror tog tag i mina händer och tittade mig djupt i ögonen med sina bruna ögon "det är inte farligt mamma, gråt inte." Mitt lilla hjärta! 

Eftersom lillebror har en hel historik som handlar om att han med nöd och näppe klarade livhanken endast fyra veckor gammal då han plötsligt blev dålig i en akut myokardit där samtliga svenska hjärtkardiologer var inblandade och alla möjliga undersökningar (ja, t.o.m kranskärlsundersökning) gjordes för att utreda orsaken, vilken aldrig blev uppklarad. Vi var då inlagda på olika sjukhus i Sverige och Finland en hel månad. Jag hade hoppats på att han skulle besparas...nu vet jag ju att det inte fungerar så..

SÅ VÄLKOMNA ATT FÖLJA VÅR VARDAG FRAM ÖVER!